Tack och lov - the bitch is back

I samband med att Flamma löpte blev hon vädigt lugn, foglig och... långsam. Jag kände inte alls igen henne som varit väldigt snabb, explosiv och tja, ibland rätt påfrestande med all sin energi som hon både riktat åt rätt och fel håll. Innan löp kunde Flamma skälla på buskar som stod "felplacerade", människor som hastigt dök upp i synfältet eller om någon klampade för hårt i trapphuset utanför vår lägenhet. När jag släppte henne lös i skogen för att springa exploderade hon som en raket. Och när jag erbjöd en arbetsuppgift tog hon sig an den med stor entusiasm.

När Flamma började löpa slutade hon plötsligt med många av sina "dumheter", spökigheten avtog, hon slutade att dra i kopplet och plötsligt kunde hon lyssna på mig ute på promenaderna trots att andra hundar fanns i närheten. Visst låter det skönt?

Tyvärr medförde inte löpet bara det, utan även Flammas fart och energi avtog rätt tvärt. När jag tog av koppelet uteblev spring-explosionen och vissa dagar ville hon bara strosa runt mina fötter. Istället för att dra i kopplet släpande hon sig stundtals fram bakom mig. På eftermiddagarna ville hon helst ligga och sova i sin korg.

När jag såg hur Flamma påverkades bestämde jag mig för att låta henne vara från träning så länge löpet pågick. Så efter tre långa, lugna veckor var jag redo att sätta igång. Det var inte Flamma. En hel lång månad efter avslutat löp har hon fortsatt vara långsam och seg, men då började hon stundtals började glimma till igen.

Nu, ytterligare två veckor senare, börjar jag äntligen känna igen min bråkstake till hund. The bitch is back! Nu skäller hon på mig om jag sover för länge på helgmornarna, morrar på bilar som står "felparkerade", jagar irriterat efter trastarna som skuttar omkring på vår innergård och svansen åker rakt upp bara hon ser en hund på håll. Ja, det är lite jobbigt på vardagspromenadena men jag är ändå otroligt glad för bitch-flamma är tillbaka. Plötsligt finns det fart och energi att ta av när vi tränar och så blir jag glad varje morgon när jag ser hur hon far fram i skogen, gräver efter hjottryfflar så jorden sprutar och rullar sig i blåriset med nöjda grymtanden.

Typiskt exempel på lill-bitch-beteende: Slänga sig i kopplet för att få matte ur balans och på så vis få hälsa på kompsisen Kira. Den här gången verkar matte stå pall och bara sucka lite uppgivet.
 
 



Kommentarer

Så himla intressant att hundars beteende också förändras när de är i den tiden av månaden ;-)

Underbart Jenny !!Då har du ju lite att "jobba" med igen, fniss ! Jag säger bara att det blir KANON när de blir helt färdiga ! Syns i provmarkerna ! Kram från oss och en extra kram från busiga halvbrorsan.

Svar: Haha, ja det har jag verkligen Lisbeth. Klart vi ses ;) //Jenny
Systrarna Widebeck


Kom ihåg






Trackback