Helgen som gick fyllde Flamma och hennes syskon i Kennel Combines U-kull 3 år. Visst är det då hundarna blir vuxna på riktigt? Man kan i alla fall inte skylla på att de är unghundar längre! Flamma firade sin födelsedag på Femöre. Jag och min syster Malin grillade hamburgare och både Tessa och Flamma knaprade på lite fjolårstång.

 

När hundarna en stund satt på bryggan och spanade efter sjöfåglar sköljde ett minne över mig från när Flamma var valp. Just till Femöre gjorde vi nämligen vår allra första utflykt ihop när hon var omkring 3 månader gammal. Precis på samma sätt satt de och spanade på fåglar ihop då. Tänk vad mycket som skett sedan dess.

I veckan landade det ett fint paket i brevlådan i Linköping. En bekräftelse och ett fint diplom på att Toddy nu officiellt är registrerad som C.I.E - Internationell Utställningschampion. Titeln erövrade Toddy genom att vinna 2 CACIB i Sverige, 1 i Polen och det sista i Tyskland. Nedan följer utställningarna!

 

 

CACIB nr. 2 - Kista INT 2014

CACIB nr.3 - Polen 2014

...via youtube i efterhand! Klicka på play och njut av vår fjällsemster komprimerad till tre minuter sol, snö och hund. Tillbaka i vardagslunken känns semsterveckan väldigt långt borta...

 

Jag älskar vår nordiska fjällvärld! I somras styrde Niklas och jag skåpbilen till Hemsedal för att uppleva de Norska fjällen en vecka. Det var första gången jag besökte fjällen sommartid och dessutom tillsammans med en hund då Flamma var med och vandrade. Helt underbart!

 

Nu är vi precis hemkomna efter en vintervecka i våra svenska Funäsfjäll. Närmare bestämt vid Ramundberget har vi bott och njutit av snö, skidåkning och varandra. Fast den här gången bodde vi inte i bilen utan en mysig stuga med karaktäristisk furu-inredning. Dessutom var både Tessa och Flamma med på den här äventyret.

Jag har aldrig rest till fjälls på vintern med hund förut men förvånades över hur enkelt det kändes. En kort sväng på morgonen och lite längre på eftermiddagen/kvällen klarade sig hundarna bra på, för däremellan åkte Niklas och jag i backarna. Men med stugan nära backen var det lätt att svänga hem och busa lite med dem i snön i samband med att vi käkade lunch. Världens bästa hundar!

 

Vi filmade en del uppe i fjällen och nu håller jag på att klippa ihop en liten snutt från resan som ni får se här så småningom. Tills vidare är här ett par bilder.

 

 

Ni vet den där känslan när man ber sin hund om något, och man får den där blicken av att den verkligen förstår vad man menar. Hunden förstår vad som förväntas av den och kommandot sker i samklang med en själv. Med Maxi har man inte haft så många stunder som är så, många gånger känns det som att han tittar på mig men inte riktigt förstår vad som förväntas av honom. Det kan nog handla om att jag gör saker som jag vet att Toddy förstår genom att läsa av mig, men som Maxi kanske inte riktigt förstått än.

 

Men annat var det när jag stod i ridhuset i Kumla, tog på honom utställningskopplet och skulle in i ringen. Då var det som att han tittade på mig med en helt ny blick, lite "nu kör vi, jag kan de här". Hur som helst var det en häftig känsla, Maxi växte flera meter och flög runt ringen och man kände att han hade skitkul. Och bra gick det ju, hann sprang hela vägen till bästa hane med cert och utställningschampionat!