Söndag i skogen med en fasan
Vid den här tiden för exakt två år sedan körde jag in och parkerade på Väsby Djursjukhus för att lämna in Flamma på operation. Det är en speciell årsdag för vår relation. Jag hade bestämt mig för att se operationen som en nystart, den 17 oktober år 2014 började min och Flammas väg tillbaka till livet ❤️
Valet att operera Flamma var självklart, med förbehållningen att om hon efter operation och rehabilitering skulle fortsätta besväras av sin pålagring eller få ytterligare bekymmer skulle våra vägar få skiljas åt. Alla sätter sina egna gränser och det var min.
Som tur är har jag inte behövt bekymra mig om det. Flamma lever sitt liv i flygande fläng varje dag och har faktiskt inte varit halt en enda gång sedan hon avslutade sin rehabilitering. Hon är inte en hund som spar på sig eller tar det försiktigt. Precis som mormor Toddy brakar hon rätt klumpigt fram i skogen, men med sin pappa Davys fart. Hon slänger sig nedför branter, flyger över omkullfallna träd och rivstartar så fort att det blir märken i jorden. Varje dag håller jag andan när hon missbedömer ett avstånd och kraschar eller springer så fort att hon inte hinner stanna.
Igår firade vi livet genom att apportera fasan i skogen. Både Flamma och Tessa var på hugget och sökte ihärdigt efter fasanen hur klurigt jag än tyckte att jag gömde den. Mina fina tjejer ❤️
Igår firade vi livet genom att apportera fasan i skogen. Både Flamma och Tessa var på hugget och sökte ihärdigt efter fasanen hur klurigt jag än tyckte att jag gömde den. Mina fina tjejer ❤️
De tre bilderna ovan föreställer Flamma, Combine Up In Flames.
De två bilderna nedan föreställer Tessa, SEU(u)Ch FIUCh LVCh Combine Quite A Miracle
