I helgen som gick fyllde Flamma fem månader. Hon är inte längre en tussig, kompakt liten kanonkula utan har börjat få lite andra proportioner. Hon har länge haft en salig blandning av valptänder och nya tänder men lagom till femmånadersdagen trillade den sista hörntanden ut.

 

Ute är hon fortfarande följsam, som ju en valp ofta är, men hon blir modigare och mer självständig för varje dag. Till sättet är hon fortsatt rätt kavat och hon har ett tydligt humör. Här om dagen när jag tappade ett basilikablad på golvet var hon snabbt där och plockade upp det, men spottade ut det lika snabbt och skällde på det kladdiga bladet på golvet, som för att hon blev upprörd över att det inte var gott. Likaså kan hon skälla när hon är missnöjd med olika situationer, en egenskap jag försöker få bukt på.

 

Träningsmässigt har vi inte orkat så mycket de senaste dagarna. Inkallning tränar vi ju lite varje dag per automatik när hon ändå springer lös men annat har det inte funnits ork till dessa varma dagar. Nästintill varje dag tränar vi i och för sig också på att hålla en dummie. Det är en mysig stund både för mig och Flamma när hon sitter framför mig på golvet och så turas vi om att hålla i dummien.

Igår när ovädret rullade in över Stockholm upplevde Flamma sitt första åskväder. Himlen blinkade av blixtar, åskan rullade och regnet öste ner. Flamma lyssnade först lite analyserande och la sig sedan tillrätta under köksbordet och sov. Inatt sov hon sedan borta ensam utan mamma Tessa som sällskap för första gången när vi stannade i Ursvik hos Niklas över natten, heller inga konstigheter!