Ljungen blommar i skogen och imorse var det kallt i luften. Jag älskar egentligen hösten, de fina dagarna är årets vackraste tycker jag, men höstens ingång är ändå alltid förenad med en viss del av ågest. Inte för vädret, men för mörkret. På sommaren hinner man så mycket. Om jag vill hinner jag både jobba, rasta hundar, ett kort träningspass med Flamma och träffa vänner/systrar/Niklas på en och samma dag. När mörkret kommer blir kvällarna kortare och orken tryter...

Dessutom var förra hösten mörkare än någonsin. Flamma opererades och rehabiliterades, fick knappt promeneras och kunde inte lämnas ensam hemma. Tessa kom på undantag. Jag satt där i min soffa i min ganska nyinköpta lägenhet, stirrade på min nyopererade valp lägenhet och intalade mig att jag nog inte var så ledsen som jag innerst inne kände mig.

I år är blixtlåset i min renjacka sönder och imorse upptäckte jag att gummistövlarna läcker - men Flamma är hel! Hur än hösten 2015 blir kommer den bli bättre än hösten 2014. Men jag vill inte nöja mig där, jag vill känna mig pigg och inspirerad med bra rutiner och roliga saker att se fram emot.

Just nu sitter jag med kalendern. Kikar och planerar. Det får inte heller bli för mycket, men inte heller för lite. Det som hittils är bestämt är att Flamma och jag ska träna för Anita tre gånger under hösten. Flamma ska även få vara med passiv på en apporteringskurs ett par gånger. Kanske startar vi på ett WT och ett par inoficiella utställningar. T

Tessa största uppgift är att sätta päls - vore roligt om den hann komma på plats innan Stora Stockholm, men just nu ser hon verkligen ut som en avbarrad julgran!