En riktigt tråkig vecka
... är vad jag och tjejerna har haft. Efter förra veckans kurstillfälle bestämde jag mig för att inte träna någonting fram till nästa gång. Kanske skulle det få Flamma lite mer på tå? Drog även ner lite på både mat och motion och vanligtvis har jag igen det på nolltid med en råtaggad hund på morgonpromenaden. Men så blev det inte. Flamma kändes fortsatt i sin egen bubbla.
I söndags fick jag svaret. Blod på golvet. Det kom så oväntat att jag först kollade om någon skurit sig innan jag förstod att det var löp. Flamma löpte första gången i april 2015 och sedan andra gången i november 2015. Då trodde jag hon hade bråttom med löp nummer två eftersom Tessa löpte i samma veva, men kanske har hon tänkt ha så tätt mellan löpen som 6-7 månader. Typiskt i så fall, för Tessa brukar ha längre. Had eju varit skönt om de kunde hålla sig till samma löptider.
Ikväll är det dags för kurstillfälle nummer två på B-provskursen. Löptik är välkommen men jag får nog gå in med inställningen att Flamma och jag får ta dte som det kommer. Är hon inte med i matchen nöjer jag mig med att titta på och memorera övningen.
Kan inte låta bli att känna igen mig i känslan från april förra året. Ibland är det bra med blogg, man kan enkelt gå tillbaka och läsa. Såhär skrev jag i början av maj förra året några veckor efter att Flamma avslutat sitt första löp i inlägget Tack och lov - the bitch is back:
I söndags fick jag svaret. Blod på golvet. Det kom så oväntat att jag först kollade om någon skurit sig innan jag förstod att det var löp. Flamma löpte första gången i april 2015 och sedan andra gången i november 2015. Då trodde jag hon hade bråttom med löp nummer två eftersom Tessa löpte i samma veva, men kanske har hon tänkt ha så tätt mellan löpen som 6-7 månader. Typiskt i så fall, för Tessa brukar ha längre. Had eju varit skönt om de kunde hålla sig till samma löptider.
Ikväll är det dags för kurstillfälle nummer två på B-provskursen. Löptik är välkommen men jag får nog gå in med inställningen att Flamma och jag får ta dte som det kommer. Är hon inte med i matchen nöjer jag mig med att titta på och memorera övningen.
Kan inte låta bli att känna igen mig i känslan från april förra året. Ibland är det bra med blogg, man kan enkelt gå tillbaka och läsa. Såhär skrev jag i början av maj förra året några veckor efter att Flamma avslutat sitt första löp i inlägget Tack och lov - the bitch is back:
...Flammas fart och energi avtog rätt tvärt. När jag tog av koppelet uteblev spring-explosionen och vissa dagar ville hon bara strosa runt mina fötter. Istället för att dra i kopplet släpande hon sig stundtals fram bakom mig. På eftermiddagarna ville hon helst ligga och sova i sin korg. En hel lång månad efter avslutat löp har hon fortsatt vara långsam och seg, men då började hon stundtals började glimma till igen.
