Så har Flammas lillebror Loke traskat in i mitt liv, och hjärta. Jag är hopplöst blödig och fäster mig vid hundar på nolltid. Och Loke är nog speciellt enkel att tycka om? Lugn, sällskaplig och följsam. Med tassar stora som en björnunges och ben långa som en älgkalvs är han måhända inte i sin vackraste ålder, men när hans mörka ögon och vänliga blick möter min så smälter jag.

 

Lite drygt fyra månader gamla fick Loke och syster Tilly hänga med till Stockholm förra veckan. Tilly bodde hos Linda och Toddy, och Loke flyttade in hos mig och Flamma. Stavtorp, där mamma och pappa bor, och Blackeberg är rätt olika och det är nyttigt för en valp att vidga sina vyer. Med stora ögon spanade de in sin nya tillvaro, men tog det mesta med ro.

 

Efter helgen kände jag mig inte redo att släppa Loke, så han blev kvar en vecka till och jag önskar att han kunde stanna för alltid. Det är underbart att få upptäcka världen genom en valp. Loke ser en massa som Flamma och jag inte lägger märke till längre. Jag charmas av hur han noga undersöker en myrstig över asfalten, hur doften från thaikiosken får hans nästa att vädra så intensivt att han snarkar och hur han nyfiket lyssnar på hissknapparnas pip med huvudet på sned. Sen skrattar jag åt hos han sover helt utslagen på jobbet.

Flamma är loväntat en bra storasyster. Leker gärna men lär honom skillnaden på "nu-vill-jag busa-morr" och "ge-fan-i-mig-morr", men hon är alltid schysst och han lyssnar på henne. Han får leka med alla hennes leksaker, luta sig mot henne i bilen och sova bredvid henne när han är trött.