Trolltunga med hund

Två veckors semester går mot sitt slut. Det är länge sedan jag haft så lång sammanhängade ledighet och det har varit underbart. Niklas och jag packade skåpbilen, hundarna och for till Norge. Förra årets resa gav mersmak. Bergen, fjordarna och de slingrande vägarna som andas äventyr.

Redan då var vi sugna på att gå till klippformationen Trolltunga, men vädret stoppade oss. Det skulle ösa ner regn, så vi fick styra om och vandrade i Hemsedal. I år var vädret med oss och vi styrde mot Trolltunga. Vi tog vägen genom Hardangervidda och det var mäktigt. Hundarna låg bra i bilen och njöt av rasterna i det vidsträckta landskapet och kalla dopp längs vägen.
 
Vägen till Trolltunga
Kvällen innan äventyret körde vi upp till parkeringen och sov för att kunna starta tidigt morgonen därpå. En lång vandringsdag väntade. Till Trolltunga är det 13, bitvis rätt krävande, kilometer. Klockan 6 nästa morgon var vi redo att ge oss av. Den inledande stentrappan vi läst om var borta och ersatt med en 4km grusad serpentinväg som gick brant uppåt. Sen bredde kalfjället ut sig och det blev rätt plant 1km. Därefter följde ännu en jobbig stigning som tog på krafterna och sen gick det lite upp och ned fram till tungan. 

Vi tog oss dit!
När vi efter omkring 5-6h kom fram till Trolltunga var jag rejält trött trots att vi tagit många små fikapauser längs lägen. Det sista kilometern fram började det regna och vi kurade ihop oss vid en sten för att rasta och äta lunch innan vi tog de klassiska bilderna. Tyvärr regnade det fortfarande och med endast iPhone som kamera blev det ingen toppkvalité på fotona - men vi kom dit!
Dags att traska nedåt igen...
Sedan började samma färd tillbaka till bilen. Den tog nästan lika lång tid och totalt räknade vi ut att vår vandringstur blev totalt 26km och tog 12,5h. Men vägen tillbaka kändes lättare, det hade slutat regna och nu när man inte hade fokus på tungan kunde man njuta mer av det vacka landskapet. Mot slutet var vi trötta alla fyra, men speciellt jag och Tessa. De sista 4km nedför serpentinvägen bultade det i mina fötter och vi fick vila i varje sväng. Tessa rullade ihop sig bredvid mig. Flamma förstod inte varför vi var så sega och bjöd upp till dragkampslek.
 
Till dig som vill gå till Trolltunga med din hund har jag sammanställt några tips:
  • När ni väl står ute på tungan - ta er tid att se er omkring! Det glömde vi nämligen bort i stressen av att posa för kameran och att folk stod i kö bakom oss. Det är inte svårt eller läskigt att ha med hunden ut på tungan men om du har en stor hund som jag behöver du hjälpa den upp och ned för en brant klippa innan du når tungan, det var lite meckigt.

  • Ta med ordentligt med energi till båda dig och hunden. Flamma orkade bra, Tessa blev trött, men båda tyckte det var riktigt gott med lunch!

  • Kånka inte massa vatten till dig och hunden, en liten flaska räcker. Det finns gott om bäckar att fylla på i och för hundarna att dricka ur.

  • Många går turen till Trolltunga och jag lärde mig att människor verkar gilla att bajsa bakom stenar. Det kan vara bra att känna till om du har ett äckel till hund (som mina), hehe...

  • Långt koppel var riktigt skönt. Jag skarvade ihop två retrieverkoppel bara.

  • Det är långt och bitvis tungt uppför. Jag är själv värmekänslig och hade nog inte pallat i gassande sol, därför valde vi en molnig dag med lite risk för regn att gå på. Jag hade med vind/regntäcken till mina hundar och trots att de inte var frusna hundar verkade de tycka det var skönt. Jag önskar att jag haft handskar med, hålla i blöta koppel blev kallt!