I helgen är jag hund- och husvakt hemma på kennel Combine. Jag kom hit i fredagskväll och stannar till på måndag. Det händer att Linda eller jag får sånna helger några gånger per år, då mamma och pappa åker iväg på hundevengemang, reser i jobbet eller tar en (sällsynt) semster. 

 

Jag har ofta en massa planer när jag åker ut till Stavtorp dessa helger. Jag ska passa på att träna hund, städa ur bilen, lägga mig tidigt om kvällarna, beta av datorjobb och återvända till Stockholm fylld med energi. Det sistnämnda stämmer oftast, men resten blir det faktiskt sällan så mycket med. Så fort jag kommer ut hit är det som jag växlar ner. Jag hänger med hundarna och blir ofta blir sittande vid köksbordet. Dricker kaffe, surfar lite på datorn, läser eller lyssnar på något och bara är. Omkring mig ligger hundarna utsträckta på köksgolvet.

 

Hundarna och jag promenerar i skogen eller över fälten. Ibland alla tillsammans eller uppdelat i två gäng beroende på vilka hundar som är hemma. De yngre få vara ute en stund i rastgårdarna när vi kommit hem och de äldre får följa med in i köket. Sen hamnar jag vid köksbordet igen. Tar en till kopp kaffe och lyssnar på hundarnas nöjda knorranden och djupa andetag när de slumrar till. Listan med alla to-do förblir orörd.

 

Att umgås ensam med hundgänget är liksom en aktvitet för sig. Ta sig tid att gosa med dem en och en. Och så är det så lugnt och tyst när man är helt ensam här ute på landet, och hela jag försätts som i nån slags dvala. Men det räcker oftast med en helg, sen blir jag rastlös och vill tillbaka till Stockholm. Få tid till att bara vara med Flamma och Tessa, träna och leva vårt liv igen. Fint det där med att kunna få lite av båda.

 

Den här helgen känns det lite speciellt att hänga på Stavtorp, det är nämligen första gången jag träffar Debbie sedan vi fick besked om att hon är dräktig. Och visst syns det en liten bula på magen när hon ligger på sidan och sover bredvid mig i köket. Vi går en spännande vår till mötes!